jag och pojkvän s åkte till ica idag för att handla lite mat. jag hade ingen aning om att det var någon slags invigningsfest för att den nya lokalen äntligen är färdigbyggd. utanför spelades hemsk populärmusik på hög volym och inne i affären serverades tilltugg och dryck. överallt stod små folksamlingar och pratade och skrattade. stirrade. det var som att varenda jävel där inne kunde se på mig att jag är sjuk. s tror att det är inbillning men jag såg ju deras blickar.
kände så tydligt paniken komma krypandes och när s råkade försvinna en stund skyndade jag mig iväg med vagnen och gömde mig mellan två stora hyllor.
alla dessa skrattade och glada människor. glada folksamlingar har gett mig ångest så länge jag kan minnas. det låter så dumt. som att jag inte skulle vilja se andra människor glada. men det vill jag ju. jag tycker att alla förtjänar lycka. men dessa glada samlingar spär på min känsla av att vara en outsider och jag kommer nog aldrig riktigt lyckas ta mig ifrån den.
