under nattpromenaden började s och jag prata allvar. framtiden. våra perioder med bråk. hans exkompis j. j och s var kompisar när jag kom in i bilden. nära vänner. när hon var hemma hos mig tillsammans med s slutade med att jag stängde in mig i badrummet med rakblad medan de satt i vardagsrmmet, såg på film och skrattade. j var så flirtig mot s och hade ett sätt som om hon såg s som en ägodel. tack vare mig är inte s och j vänner längre. s valde mig när jag förklarade hur dåligt hon fick mig att må.
jag blir rädd för mig själv. vill inte vara en såndär som hindrar sin partner från att umgås med den han/hon vill. jag ser det som sunt att jag ändå reagerar över hela siuationen. det vore så mycket värre om jag inte brydde mig alls om att de inte längre är vänner. s erkänner ändå att han saknar henne.
att vara tillsammans med någon som är psykiskt sjuk är komplicerat. jag kan inte säga att det alltid är så även om det är vad jag tror. s får ständigt göra uppoffringar som jag får dåligt samvete över. men jag erkänner det. jag vet att det är fel av mig samtidigt som jag vet att jag inte kan ha det på något annat sätt just nu. s vet det också och uppenbarligen älskar han mig och har hopp om mig – för annars skulle han aldrig stanna kvar. jag är en krävande flickvän. en flickvän med självskadebeteende. en paranoid och manipulativ flickvän. en flickvän som ständigt är rädd för att bli lämnad. en flickvän som ibland lider av vaneställningar. en flickvän som hör röster och som ser saker. en flickvän som förktar sig själv.
jag skulle då aldrig orka med en människa som är som jag är.
s måste vara en ängel.
