20.22: ett litet helvete igen

jag är helt utmattad nu. vet inte varför jag bloggar här. orkar ändå inte förklara någonting och bloggar är fan bara onda. och jag hatar griniga otrevliga och snokande grannar som himlar med ögonen åt en. jag hatar alla dömande idioter och att jag inte passar in.

12.36: …

jag kvävs.

15.23: sobril

sobril igår, sobril idag. har speat sims2. sett på sex and the city och broderat. ingenting blir bättre. skall ta ett bubbelbad och se om jag existerar efter det. just nu är jag på gränsen att gå åt helvete.

00.36: massa ångest

jag har bara massa ångest. borde gå och gömma mig under täcket. har tagit sobril. snart blir det nog fler. så fort syd är klar vid datorn skall vi ta ut hundarna på promenad. sedan blir det säng och kanske lite läsning i en bok jag köpte igår. bajskaka.

23.08: hemsk matte

jag höll på att förlora min ena hund förut, k2. s, jag och hundarna gick till affären för att handla ägg till pannkakan han skulle göra. precis när s gått in i affären började k1 dra i kopplet. han blev rädd för en skällande jack russel terrier som stod några meter ifrån oss och vägrade hålla käften. k1 var på väg ut mot vägen när jag drog till i kopplet och samtidigt lyckades k2 smita ur mitt grepp. (k2 är en minihund på bara 1,6 kilo. att han kunde dra sig ur mitt grepp är riktigt skrämmande.) k2 har sett en ståtlig schäfer på andra sidan gatan och börjar kuta över samtidigt som en bil kommer åkandes bara några meter därifrån. jag kände hur mitt hjärta sprack. om k2 skulle bli påkörd skulle det inte bli mycket kvar av honom. fort kutade jag ut i vägen och cirka en meter från k2 stannade bilen. föraren hade fått syn på honom och att han var förbannad på mig syntes tydligt i hans ansikte. 

när s kom ut från butiken igen kunde jag inte hålla igen tårarna. det var så nära att k2 blev påkörd. jag var så nära att förlora min lilla älskling. jag vet inte vad jag skulle göra utan de tre männen (pojkarna) i mitt liv: s, k1 och k2.  

just nu mår jag skumt. jag har ångest men tillåter mig inte att ta sobril. jag straffar mig själv. jag måste se till att vara mer närvarande gällande båda hundarna och att bli starkare i nyporna. något såndär skall aldrig få hända igen!

12.28: you piss me off

jag blev för några veckor sedan medlem på helgon för att bättre kunna hålla koll på mitt andra jag, min tvillingsjäl, min syster m. en föredetta kompis började skriva till mig och det var lite små-trevligt att ha kontakt med henne igen.

men så kom den fördömda frågan:
»vad gör du nu för tiden, då?«
den där frågan är alltid jobbig att svara på. nästan lika jobbig som när folk frågar hur jag mår och det är meningen att jag skall ljuga och säga att allt bara är bra. att dölja sanningen ligger liksom inte i min natur.

jag svarade sanningsenligt att jag numera är sjukpensionär och efter detta inlägg slutade hon svara.

vet ni hur förbannad detta gör mig? att stöta ut någon som redan är riktigt utstött från samhället. varför i helvete fråga mig någonting som man inte vill ha ett ärligt svar på?
den här kompisen mådde själv dåligt när vi hade kontakt. hon skar sig, spydde upp sin mat osv. men det var under tonårstiden. är det så att tonåringar lätt överdriver för att få uppmärksamhet? det vore förödande för oss som verkligen är sjuka. förresten ändrar jag det sista påståendet; det är förödande för oss som verkligen är sjuka. mina föräldrar tog mig nog inte riktigt på allvar förrän jag blev diagnostiserad – det var för två år sedan. då hade jag redan skrikit efter deras uppmärksamhet i fem år.
min första psykolog sa till mig att jag bara lider av en vanlig tonårsdepression.

det är inte riktigt ett bra sätt att bli bemött på, men nu har jag kommit ifrån ämnet. inlägget skulle ju egentligen handla om den här exkompisen som slutade höra av sig när hon fick höra att jag är sjukpensionär. jag vet att det låter illa. sjukpensionär vid 22 års ålder, det är inte bra. men hur det låter är ingenting i jämförelse med hur det verkligen är. det  är knappast någonting jag njuter av eller är stolt över. och att då behandla mig som denna exkompis gjorde är rent ut sagt grymt. och jag har fått nog av grymma människor i min värld. de raderas.