jag höll på att förlora min ena hund förut, k2. s, jag och hundarna gick till affären för att handla ägg till pannkakan han skulle göra. precis när s gått in i affären började k1 dra i kopplet. han blev rädd för en skällande jack russel terrier som stod några meter ifrån oss och vägrade hålla käften. k1 var på väg ut mot vägen när jag drog till i kopplet och samtidigt lyckades k2 smita ur mitt grepp. (k2 är en minihund på bara 1,6 kilo. att han kunde dra sig ur mitt grepp är riktigt skrämmande.) k2 har sett en ståtlig schäfer på andra sidan gatan och börjar kuta över samtidigt som en bil kommer åkandes bara några meter därifrån. jag kände hur mitt hjärta sprack. om k2 skulle bli påkörd skulle det inte bli mycket kvar av honom. fort kutade jag ut i vägen och cirka en meter från k2 stannade bilen. föraren hade fått syn på honom och att han var förbannad på mig syntes tydligt i hans ansikte.
när s kom ut från butiken igen kunde jag inte hålla igen tårarna. det var så nära att k2 blev påkörd. jag var så nära att förlora min lilla älskling. jag vet inte vad jag skulle göra utan de tre männen (pojkarna) i mitt liv: s, k1 och k2.
just nu mår jag skumt. jag har ångest men tillåter mig inte att ta sobril. jag straffar mig själv. jag måste se till att vara mer närvarande gällande båda hundarna och att bli starkare i nyporna. något såndär skall aldrig få hända igen!
