13.35:

fanfanfan. k kanske kommer förbi. han är i trakterna idag. jag får panik. ångest. s ringer honom nu och skall ringa upp mig när de talat. fanfanfan. jag är skräckslagen. k skrev att jag bara kan strunta i att öppna dörren när det ringer på, men vafan… hur skall jag kunna gå ut med hundarna? och de blir galna när det ringer på dörren. fanfanfan. s, ring tillbaka nu då! så jag kan få veta att det inte blir nå…!

23.06:

det är så irriterande. jag berättade för en brevvän om en psykos jag haft och hon svarar att hon själv varit med om hemska saker och berättar om en gång när hon var nere i sin källare på kvällen och hörde ett ljud. skräckslaget tog hon hissen upp i lägenheten igen.

jaha? och? har jag återigen stött på en person som helt enkelt inte tar mig på allvar? hur i helvete kan hon jämföra en psykos med det där? och det är ju en sån sak som säkert händer varenda människa flera gånger om.

jag spyr på människor som inte tar mig på allvar.

23.16:

när jag tog mig upp idag var klockan närmare ett. jag satte mig i soffan och åt chips och kollade på syd när han spelade wow. trodde att hela dagen skulle vara ett smärre helvete, men hade tur. först for s och jag ut till marieberg med hundarna där jag köpte fyra pocketböcker och sedan inhandlade lite hundgodis (och som vanligt fick hundarna massa komplimanger. jag hatar när folk hakar sig fast när jag så tydligt visar att jag vill att de skall gå).

när vi kom hem igen kom mamma och pappa hit och mamma hjälpte mig att städa köket så nu är det fint där inne. s och jag åt middagen vid köksbordet för första gången på hundra år eller så och det var riktigt mysigt. just nu känner jag mig ganska lugn. skall snart ut med hundarna för sista gången idag och sedan blir det läsning och mys. håll tummarna för att morgondagen skall fungera!

00.03:

ångest, ångest. vad vore jag utan dig?

18.32:

jag har längtat efter middagen hos mina föräldrar sedan de flyttade in i sin nya lägenhet i början av oktober. det var ikväll. jag. s. våra hundar. mamma. pappa. mormor. farmor. farfar. min bror k. klockan fem skulle alla vara där och redan från början kände jag obehag. det var en dålig stämning som det så ofta är när min bror och far är i samma rum. och som det så ofta är när min far och mormor är i samma rum. han blir så lätt irriterad på henne.

jag avbröt en irritation med orden »lugnar det inte ned sig här kommer jag dra.«

tillslut sprack allt för mig när min bror började hacka på mig om mina hundars kläder och ras. pappa sa till oss båda fast jag egentligen bara svarat på det min bror sa.

utbrott. jag gråtandes i badrummet. det gick inte att stanna kvar och nu är s, jag och hundarna hemma igen. vi åt nyss upp maten vi fått med oss hem och jag mår perkele.

jag önskar att jag inte hade något samvete för just nu kan jag inte tänka på annat än hur jag förstört mina föräldrars middagsbjudning och att jag inte vill vara med längre. jag förstör alltid. och jag hade så gärna velat vara med. prata med min farmor om alla viktiga saker som pågår i våra liv. koppla av. njuta.

fast jag vet ju att det så sällan går att koppla av när min bror och fader är tillsammans.

jag är så urless på att vara jag. urless på att inte fungera socialt. jag vill bara vara vanlig. jag hatar att alltid känna mig undanskuffad av mina föräldrar när min bror är med i bilden. det har alltid varit så. de ägnar mer tid och energi på att han blivit av med körkortet än vad de ägnar åt mig, min sjukdom och hur vi skall göra för att mitt liv skall vara så värdigt som möjligt. det är som att de tycker att jag får sköta det själv. att det är upp till mig att lära mig att fungera.

troligtvis blir det inget julfirande i år. allt är förstört och jag vill bara slippa känna.

23.11:

jag har gjort 28 yule-kort och just nu mår jag förbannat bra! skall hoppa ned i ettbad nu och läsa lite.

18.45:

väntar på att s skall komma hem från jobbet. har spenderat de senaste timmarna tittandes på andra säsongen av veronica mars. min skalle gör så förbannat ont och inte blir det något bättre av tabletter heller. har hävt i mig en kopp starkt äckligt kaffe – mest för att bli piggare, men det har bara lett till att jag just nu mår förbannat illa.

när s kommer hem skall han åka och hämta ut ett gäng böcker till mig. bland annat en av de tre böckerna som överläkaren på psyk vill att jag, s och mina föräldrar skall läsa igenom tills vårat nästa möte i januari. de andra två böckerna anlängde i onsdags.

jag vet inte om jag skall med s eller inte. kanske borde ta en promenad med hundarna istället. det är snö utomhus och jag tror att lite frisk luft skulle göra mig gott. vi får se. just nu känner jag bara för att hugga av mig skallen och slippa känna detta dunkande. iof skulle det nog göra mer ont att hugga av skallen än att ha huvudvärk…

00.16:

under nattpromenaden började s och jag prata allvar. framtiden. våra perioder med bråk. hans exkompis j. j och s var kompisar när jag kom in i bilden. nära vänner. när hon var hemma hos mig tillsammans med s slutade med att jag stängde in mig i badrummet med rakblad medan de satt i vardagsrmmet, såg på film och skrattade. j var så flirtig mot s och hade ett sätt som om hon såg s som en ägodel. tack vare mig är inte s och j vänner längre. s valde mig när jag förklarade hur dåligt hon fick mig att må.

jag blir rädd för mig själv. vill inte vara en såndär som hindrar sin partner från att umgås med den han/hon vill. jag ser det som sunt att jag ändå reagerar över hela siuationen. det vore så mycket värre om jag inte brydde mig alls om att de inte längre är vänner. s erkänner ändå att han saknar henne.

att vara tillsammans med någon som är psykiskt sjuk är komplicerat. jag kan inte säga att det alltid är så även om det är vad jag tror. s får ständigt göra uppoffringar som jag får dåligt samvete över. men jag erkänner det. jag vet att det är fel av mig samtidigt som jag vet att jag inte kan ha det på något annat sätt just nu. s vet det också och uppenbarligen älskar han mig och har hopp om mig – för annars skulle han aldrig stanna kvar. jag är en krävande flickvän. en flickvän med självskadebeteende. en paranoid och manipulativ flickvän. en flickvän som ständigt är rädd för att bli lämnad. en flickvän som ibland lider av vaneställningar. en flickvän som hör röster och som ser saker. en flickvän som förktar sig själv.
jag skulle då aldrig orka med en människa som är som jag är.

s måste vara en ängel.

19.51:

väntar på att s skall komma hem. vi har haft så lite tid för varandra på sista tiden. han tränar numera fyra gånger i veckan och jag blir alldeles puckad av att vara ensam så mycket. men jag vill inte säga någonting till honom. jag vill att han skall ha sin glädje och jag är redan krävande så det räcker. men ändå känner jag mig så ensam.

ikväll skulle han på träning men var tvungen att stanna kvar på jobbet lite längre. dem har invigning för den nya lokalen och jobbar till klockan åtta. känns som att mina dagar just nu bara går ut på att längta efter s. hundarna gör det också. att han har varit hemma mindre den senaste tiden är någonting som knappast undgått dem. kami står och ylar. så fort det låter från trapphuset springer dem fram till ytterdörren och börjar skälla som galningar. jag försökte sova men var helt enkelt tvungen att ge upp. jag blir tokig och min skalle gör ont som bara fan.

sitter och kliar mig på gamla skärsår som håller på att läka. skulle helst ta en kniv och sprätta upp allting så kliandet försvinner.

jag är så trött på det här. trött på att vara jag.

dagens goda gärning: har skrivit ett brev till ett av mina två fadderbarn.

15.51:

tecken på att jag börjar må bättre: jag har städat i sovrummet. går man in där luktar det nu inte längre gammalt intorkat hundpiss. istället lutar det citrongräsrökelse och »get off«: en spray som skall hundra hundarna från att pissa inne. den verkar dock inte hjälpa särskilt bra. vi har använt den sedan i somras och inte fan har jag eller s märkt någon skillnad.